Titel

Dagbok från ödemarken – ett Fallout-äventyr

24 oktober, 2287. Livet som djurvän.
Kära dagbok,
Bara för att jag är ”supermutant” (vem gav oss det namnet egenligen lol?) betyder inte det att jag inte kan tycka om djur. Det är ett vanligt missförstånd, bara för att vi ser hemska ut och ibland dödar djur när vi blir arga. Idag försökte jag exempelvis rädda en katt som sprang från sin matte. Jag svingade klubban och skrek åt katten att stanna, men katten ville inte det tydligen så den rev mig i ansiktet och på handen. Jag blev inte ens arg! Den förstod så klart inte att jag inte kan fånga in den om den är vid medvetande. Nästa gång går det nog bättre.

30 oktober, 2287. Livet som djurvän igen, och jag träffar en ghoul!
Kära dagbok,
Åh, jag träffade en så söt hund idag! Men den hade en jättedum matte som gjorde den illa, så jag sprang fram för att skrämma bort henne. Det gick sådär. Matten blev bara arg, och hunden var den som blev rädd och sprang iväg. Det är inte lätt det här, hela djurvän-grejen. Hoppas den träffar någon snäll ny matte eller husse som kan ta hand om den snart.

Jag träffade en jättespännande ghoul också (jag har aldrig sett en sådan förr!), på väg till Diamond City. Han och hans kompanjon frågade hela tiden om jag hade ”något att sälja”, men jag förstod aldrig vad de menade. De var lite märkliga och stirriga när jag tänker efter, och ghoulen kastade hela tiden bort allt spännande de hittade när de letade efter ”pappas dråger”. Jag vet inte vad ett dråg är, men han pratade om det hela tiden. Innan vi skildes åt tog han mig till sidan och sade att han ville ge mig ett tips på vägen. ”Man kan re-rolla bort huvudet, glöm aldrig det.” Jag tackade så klart, han är ju säkert jätterfaren av livet i ödemarken! Hoppas jag stöter på honom igen så jag kan fråga vad ”re-rolla huvudet” är för något.

ghoul

re-rolla huvudet

4 november, 2287. Det är inget fel på synths! Väl?
Kära dagbok,
När man är supermutant (SUPER, liksom?!) tror alla att man liksom bara slåss och dödar och är arg hela tiden. Det är inte sant! Vi kan faktiskt sjunga och kramas och göra massa snälla saker också (inte bara mot djur)! Jag var vid Ashbury Road igår, och hörde hur jättemånga verkade vara arga på någon kille. Han hade sagt att han var en synth, och det tyckte de tydligen inte om. Så jag gick lugnt och super-inte aggressivt fram och försökte att prata med de arga människorna. Bra va? :D Fast de lyssnade inte, och släpade iväg killen ändå. :'( Jag hoppas att den trevliga ghoulen träffar på dem och hjälper honom.

10 november, 2287. Andra kan också vara utstötta!
Kära dagbok,
Usch, idag är jag inte alls på något skojhumör. Dagen började bra, och jag fick en ny vän (hej Preston!). Men sedan sprang jag på en gammal Brotherhood-paladin, och nu är jag alldeles nere. Allting han sade lät så himla tråkigt och ledsamt. ”Jag har då inga vänner, alla bara försöker slå mig” sade han hela tiden. Tydligen kunde ingen göra honom någon skada (han hade en jättehäftig rustning på sig!), men han gnällde hela tiden över att ”jag har då inga re-rolls som alla andra”. Det såg rätt segt ut att gå i den där dräkten också, så jag frågade om det inte var jobbigt. ”Det tog mig en vecka att komma hit,” sade han. Var då ifrån, frågade jag. ”Ser du huset där borta?”.

20 november, 2287. Jag är tillbaka, igen.
Kära dagbok,
Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag. Jag dog ett tag, men nu är jag tillbaka och kan skriva igen. Känner mig lite trött bara, så jag skriver imorgon igen.

död

21 november, 2287. JAG HAR TRÄFFAT EN KILLE FRÅN ETT VALV!!
Kära dagbok!
Idag har jag träffat en kille från ett valv (jag har träffat en kille från ETT VALV!)! Han hade de konstigaste kläderna jag sett, men han hade jättemånga spännande serietidningar som jag fick titta i. Det var något väldigt rakt och enkelt över honom, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Tydligen hade någon blivit sliten i stycken av vakter när han var i Diamond City, så jag frågade om han försökte stoppa dem. ”Det var jag som ropade på vakterna,” svarade han. Jag förstod ingenting först, men han sade att ”han ljög ju.” Man får ju inte ljuga, det är sant. ”Han ljög, så jag påkallade vakternas uppmärksamhet på det. Det är inte rätt att ljuga,” sade han. Det kanske är rätt, det låter ju sant när han säger det.

Det känns lite konstigt. Men det är väl sant? Att man inte får ljuga, och måste straffas om man gör det?

29 november, 2287. JAG HAR HITTAT ETT VALV!!
Kära dagbok,
Jag vet jag vet, jag skriver om valv hela tiden nu, men jag har HITTAT ETT! Det är valv…87, tror jag? Det är så många siffror på dem så det är svårt att minnas, men jag tror det är nummer 87. Jag lyckades hitta en Pip-boy och få hjälp att använda den. Säg det inte till någon, men jag sitter på en toalett inne i valvet just precis nu! Hihi! Han som bestämmer lät mig komma in, och säkerhetsvakten frågade om jag ville hjälpa honom med allt det där med säkerhet i valvet.

Ok, det var jag som frågade om jag inte snälla snälla fick hjälpa till, men det fick jag! Så nu sitter jag på toaletten för att jag är alldeles nervös. Tänk om jag gör bort mig? Vad händer om jag sliter någon i stycken av misstag? Jag ska vara positiv, jag har kanske fått mitt allra första jobb! Skriver igen imorgon hoppas jag!

slutet

30 november, 2287. Kort notis bara.
Frisören Helena skvallrade något om att ”järnvägen håller på att ta över i ödemarken.” Hur kan en järnväg ta över en ödemark? Nåja, tillbaka till jobbet (jag är på toaletten igen, hihi). Kanske jag ska gå ut och kolla vad den där järnvägen håller på med. Det får bli imorgon.

  • Rico S Mario Melchert

    Finns så mycket svagheter i det här spelet. Så mycket som gör att jag borde säga till alla som frågar om det att hålla sig undan. Poängsystemet är helt trasigt. End-game är obefintligt. Obalanserat till max. För mycket random, i 3 olika lekar att dra ifrån, SPECIAL tiles att dra ifrån, tärningar att slå…
    Men… men… så sitter jag där. För femte gången. Med Fallout-radion igång. Och bara, befinner mig i en av mina absoluta favorit världar.
    Och så försvinner allt annat. En radscorpion vaktar Red Rocket station, en vandring bort, lägger an med mitt prickskyttegevär, gjort av skrot jag hittat… pang! en perfekt träff, och eftersom jag redan vet fram och bak på mitt gevär och är stark nog för att bära det så får jag istället välja en perk.

    Gillar man Fallout så är det bara dyka in. Rätt in i det här imperfekta spelet.
    För övriga, håller tummarna för att spelet säljer väl nog för FFG att släppa en exp som gör spelet till allt det kan vara…

    Skrev jag exp? Menade så klart en patch.. som fixar buggarna. Fallout-style.