Publicerad den Lämna en kommentar

Jag har blivit med odöd katt

Jag sitter och försöker tänka ut något bra, något värdigt, att författa ett blogginlägg om. Med jobb och kurser och annat så hinner jag inte med mer än ett inlägg i månaden, och då är det ju till att det jag faktiskt lägger upp är oumbärlig läsning. Men det enda som cirkulerar i mitt huvud är

“The party has gained an item: Black Cat”

Zombiekatt

Jag har, i mitt inventarium, en svart odöd katt. En kelig och älskvärd odöd katt, men en odöd katt nonetheless. Denna katt kom jag över under ett äventyr i PC-spelet Pillars of Eternity, när jag utforskade en underjordisk håla under ett slott. Ett av spelets många “forskare”, eller animancers som de heter här, hade lyckats återuppstå…ställa…liva ett antal individer. Vanligen i sådana situationer (ni vet, de situationerna) brukar det innebära en hel del stridigheter och otyg, eftersom odöda i det närmaste alltid är av ondo. Kattens reaktion på att jag kom in i rummet? Den började spinna och stryka sig mot benet. Jag hade två val i dialogrutan (katten pratar inte, men det hindrar inte mig från att göra det): att kela med katten (“pet”), eller att plocka upp den. Sagt och gjort, “The party has gained an item: Black Cat”. Uppmärksamma att katten är värd noll kopparmynt. Men vem säljer en kelig odöd katt (!)?

Vem är inte redo att sälja en labrador för 10 koppar?
Vem är inte redo att sälja en labrador för 10 kopparmynt?

Det finns många anledningar till varför jag gillar att spela spel, och en av de största är de historier de kan generera. När jag har spelat ett spel vill jag ha saker att berätta, händelser att minnas med vänner, hemligheter och äventyr att diskutera med andra som spelat spelet. Jag vill kunna berätta om att det finns en zombiekatt i PoE som man kan bära med sig. Min vän Amanda och jag diskuterade senast idag vem som hittat bäst djur i ovanstående spel. Hennes drake är så klart betydligt mindre frän än min zombiekatt, om någon undrar.

Eller den “halo of dried gore” som Uwe sprang på under senaste Dead of Winter-omgången.

Välkommen hem
Välkommen hem

Detta är bara ett kort som berättar en liten historia, men den händelsen satte färg (mmm) på spelomgången och har blivit ett specifik minne vi delar och berättar om. Dessa delade minnen behöver så klart inte ha sitt ursprung ur något skrivet. Lika ofta är det händelserna, eller spelarnas egna val, som skapar dessa historier. Att Eldin, i sin första Netrunner-turnering någonsin, på sina fyra första klicks (en tur) lyckas vinna mot Magnus B – en av Sveriges bästa Netrunner-spelare – är något vi fortfarande pratar om när vi träffas på turneringar. Det är sådana händelser som bygger gemenskap, som inger en känsla av tillhörighet och närhet. Att få dela historier med varandra, vare sig de är gemensamt upplevda (som turneringen) eller inte (som min svarta katt) spelar mindre roll, om det innebär att vi skapar något tillsammans. Befintliga historier får en ny, vidare betydelse, och händelser utan skrivna historier ingjuts med liv och varaktighet.

Med de orden är det dags för mig att åter dyka ner i Pillars of Eternity. Jag har en drake att finna.

Lämna ett svar