nyheter

Spelnyheter*

*för mig alltså. Spel som jag nyligen testat för första gången, det betyder inte att de är nya för den sakens skull. Då de flesta av er är tillbaka på arbetsplatser och liknande blir det bara text, så ni problemfritt kan prokrastinera utan att chefen märker något. Russian Railroads Jag älskar att bygga […]

*för mig alltså. Spel som jag nyligen testat för första gången, det betyder inte att de är nya för den sakens skull.
Då de flesta av er är tillbaka på arbetsplatser och liknande blir det bara text, så ni problemfritt kan prokrastinera utan att chefen märker något.

Russian Railroads

Jag älskar att bygga. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Jag älskar att bygga.
Bara en gång till. Jag. Älskar. Att. Bygga.
Så en chans att bygga på den Transsibiriska järnvägen (den mest episka av järnvägar) säger i alla fall jag inte nej till.

Spelet går ut på att placera arbetare för att få ut så mycket järnväg du kan ur dem (precis som på en normal arbetsplats alltså). Du börjar med räls gjord av lakrits (om färgvalet betyder något) – det säger ju sig självt att det inte ger några poäng. Om du inte ska till Kiev vill säga. Men i alla fall. Du bygger ut den lite grann och köper ett fräsigt tåg. När du når tillräckligt långt med din lakritståg får du tillgång till räls av aluminium. Mycket bättre än lakrits, nu kan det börja bli poäng! Dock måste du komma ihåg att aluminiumrälsen inte får gå om lakritsrälsen. Vem vet vad som kunde hända ? Så du fortsätter bygga ut lakritsrälsen, och vips kan du bygga chokladräls! Den är värd dubbelt så mycket som aluminiumrälsen, men får på samma sätt som tidigare inte byggas framför den enklare varianten. Den ivrige byggaren kommer sen att få tillgång till räls av trä och slutligen räls av is. Där pratar vi poäng!

Riktigt så långt kom vi inte när jag spelade. Chokladrälsen hade kommit in i spel, men så mycket mer än så hanns inte med. För tro inte att spelet bara handlar om att bygga räls. Du måste ha tåg som kan köra på den också, annars blir det inga poäng. Tågbrickorna kan också vändas, och blir då fabriker, vilka kan hjälpa dig i ditt arbete. Något annat som hjälper dig är ingenjörer. Ingenjören är en privat arbetsplaceringsruta, det vill säga du har en helt egen del av brädet där du kan få utföra något som de andra spelarna inte får.

Som vanligt i sådana här spel finns det många sätt att ta poäng, och jag tycket att de balanserar sig riktigt bra. Bortsett från ingenjörsbonusen i slutet. Det är ju inte som att ingenjörerna är värdelösa för spelaren, så jag ser inte riktigt motivationen till den bonusen. Men i övrigt har jag inget att klaga på. Den som gillar att placera arbetare och bygga järnväg kommer få ut mycket av det här spelet.

 Francis Drake

Alla vi som med stor glädje spelade Colonization i vår barndom vet vem Francis Drake var. Brittisk kapare som var nummer två att segla ett helt varv runt jorden. Han plundrade för det mesta spanska skepp (som i sin tur hade plundrat Sydamerika, så rätt åt dem). Då han var godkänd av kronan delade han och den engelska Drottningen på allt han korpade åt sig. År 1580 blev Drottningens del av hans byte större än resten av hennes intäkter tillsammans. Men nu slutar vi rota i historien på Wikipedia och går in på spelet istället.

Spelarna är brittiska kapare som gör sitt bästa för att roffa åt sig så mycket de kan i den Karibiska övärlden. Tre resor genomförs, där varje börjar med en promenad i hamnen. Här spenderar du ut dina resurser på att köpa arbetare och kanoner, uppgradera ditt skepp, anställa t.ex. en amiral eller spion. Allt för att få fördelar på haven. Helt oväntat är det så att allt det där du vill ha vill förmodligen också dina motspelare ha. Och det finns inte nog till alla, till exempel kan ju drottningen bara ha en gunstling.
Då det gäller att lägga vantarna på de saker du vill ha innan någon annan gör det. Allt ligger upplagt på en snitslad banna i hamnen och den som är först framme är den som får det. Men av någon anledning kan inte kaparkaptener backa. Det har väl något med medvind att göra. Du kan alltså hoppa över hur mycket du vill för att vara först till det du verkligen vill ha, men sen kan du inte gå tillbaka och köpa något du tidigare skippade. Och det är mycket du behöver, för resurserna bestämmer vad du kan göra. Mat avgör hur långt du kan segla, antal mannar och kanoner bestämmer hur mycket du kan plundra. Och spelet vill verkligen att du ska göra så mycket som möjligt. Helst allt. Hela tiden. Du får poäng för nästan allt du gör, men ju fler olika saker du gör, desto mer bonus får du. Det är alltså bättre att plundra både en stad, ett fort och ett skepp, än att bara ta tre skepp.

Din shopping påverkar inte bara vad du kan göra, den kan också rigga spelplanen. Vissa rekryteringar kan bestämma hur starka de plundringsbara forten och båtarna är. Dels kan du göra dem du tänker attackera svaga, och biffa på de som du lämnar till dina motspelare. Eller så kan du göra som jag gjorde, och låta skeppen bli jättestarka och själv strunta i att attackera dem. För det är som sagt hård konkurrens om alla resurser. Min vana trogen satsade jag på något helt annat än mina motspelare. Så när de var ute och plundrade och bombade Spanjacker, seglade jag lugnt runt och lurade av lokalbefolkningen tobak och socker. Och spelet visade sig så pass balanserat att det ändå blev riktigt jämt i slutändan. Jag gillar verkligen när spel inte bara har en given väg du måste ta för att kunna vinna.

 Resistance Avalon

Jag ska inte spela sådana här spel. Om du ser att jag är på väg att göra det, se mig djupt i ögonen och säg

”Nej, det blir inte bra.”

Jag har spelat Resistance tidigare, och det var inte min typ av spel. Att sitta och rent ljuga för sina motspelare ligger helt enkelt inte för mig. I min värld är det en så stor skillnad på lögner och att dölja sanningen.
Jag tänkte att Avalon, med sina olika roller, skulle vara roligare. Merlin vet vem ondingarna är, men om ondingarna får reda på vem Merlin är vinner de och så vidare. Helt klart en förbättring, en extra kryddning för resistancespelare.

Men jag är fortfarande inte en sån.

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Share on pinterest
Pinterest