Mitt stundande föräldraskap har fått mig att fundera på det där med spel och barn. Under min egen tidiga barndom hade jag inte tillgång till så många avancerade spel. Som jag mins det var det Fia, Svälta Räv, Plockepinn, Memory, Yatzy, Kasta Gris, Othello, Monopol och enklare kortspel som gällde. Jag gick inte på dagis, så de spel som spelades var i hemmets lugna vrå, för det mesta med min mamma.
Även löjliga familjer är värda att samla.
Jag vet inte hur mycket hon dummade ner sitt spelande, för jag vill minnas det som att vi var ganska jämna. Hon påstår i alla fall att varken hon eller pappa lät mig vinna. Och det uppskattar jag.
Memory är ju ett klassiskt spel där ungar från låg ålder ofta spöar vuxna (för de äldre har en tendens att ha lite annat att tänka på än var just den kompisbrickan låg). Men i många fall har den vuxne spelaren ett övertag, framförallt när den har stor erfarenhet av spelande.
Vari h-vete var den andre Uppfinnar-Jocke nu igen?
Vilka “riktiga” spel funkar med barn? Både ett tema och en motor som ett barn kan förstå och ta till sig, men där vuxna och barn kan mötas som jämlikar? Kanske obalanserat på ett sätt som ger barnet en fördel och den vuxne måste arbeta för att ha en chans?
Fyll kommentarsfältet med förslag!
Men tänk på att det ska passa för barn, det kanske inte är så lägligt med zombiebackstabbing tidigt i livet. Fast det är klart, det beror kanske på vilket sorts människa du vill uppfostra…
Jag sitter och försöker tänka ut något bra, något värdigt, att författa ett blogginlägg om. Med jobb och kurser och annat så hinner jag inte med mer än ett inlägg i månaden, och då är det ju till att det jag faktiskt lägger upp är oumbärlig läsning. Men det enda som cirkulerar i mitt huvud är
“The party has gained an item: Black Cat”
Jag har, i mitt inventarium, en svart odöd katt. En kelig och älskvärd odöd katt, men en odöd katt nonetheless. Denna katt kom jag över under ett äventyr i PC-spelet Pillars of Eternity, när jag utforskade en underjordisk håla under ett slott. Ett av spelets många “forskare”, eller animancers som de heter här, hade lyckats återuppstå…ställa…liva ett antal individer. Vanligen i sådana situationer (ni vet, de situationerna) brukar det innebära en hel del stridigheter och otyg, eftersom odöda i det närmaste alltid är av ondo. Kattens reaktion på att jag kom in i rummet? Den började spinna och stryka sig mot benet. Jag hade två val i dialogrutan (katten pratar inte, men det hindrar inte mig från att göra det): att kela med katten (“pet”), eller att plocka upp den. Sagt och gjort, “The party has gained an item: Black Cat”. Uppmärksamma att katten är värd noll kopparmynt. Men vem säljer en kelig odöd katt (!)?
Vem är inte redo att sälja en labrador för 10 kopparmynt?
Det finns många anledningar till varför jag gillar att spela spel, och en av de största är de historier de kan generera. När jag har spelat ett spel vill jag ha saker att berätta, händelser att minnas med vänner, hemligheter och äventyr att diskutera med andra som spelat spelet. Jag vill kunna berätta om att det finns en zombiekatt i PoE som man kan bära med sig. Min vän Amanda och jag diskuterade senast idag vem som hittat bäst djur i ovanstående spel. Hennes drake är så klart betydligt mindre frän än min zombiekatt, om någon undrar.
Eller den “halo of dried gore” som Uwe sprang på under senaste Dead of Winter-omgången.
Välkommen hem
Detta är bara ett kort som berättar en liten historia, men den händelsen satte färg (mmm) på spelomgången och har blivit ett specifik minne vi delar och berättar om. Dessa delade minnen behöver så klart inte ha sitt ursprung ur något skrivet. Lika ofta är det händelserna, eller spelarnas egna val, som skapar dessa historier. Att Eldin, i sin första Netrunner-turnering någonsin, på sina fyra första klicks (en tur) lyckas vinna mot Magnus B – en av Sveriges bästa Netrunner-spelare – är något vi fortfarande pratar om när vi träffas på turneringar. Det är sådana händelser som bygger gemenskap, som inger en känsla av tillhörighet och närhet. Att få dela historier med varandra, vare sig de är gemensamt upplevda (som turneringen) eller inte (som min svarta katt) spelar mindre roll, om det innebär att vi skapar något tillsammans. Befintliga historier får en ny, vidare betydelse, och händelser utan skrivna historier ingjuts med liv och varaktighet.
Med de orden är det dags för mig att åter dyka ner i Pillars of Eternity. Jag har en drake att finna.
Shut up & sit down har vid flera gånger påpekat att brädspelskartonger ofta görs onödigt stora för att ta upp hyllmeter och synas i butikerna (något som är helt irrelevant för oss som köper alla våra spel online). Men jag tänker inte mala på om det så mycket, utan mer om innehållet i lådorna. Jag älskar estetiken av en inlay som är anpassad för spelet med perfekta små fack för alla komponenter.
Ordning och optimering är viktiga dygder för mig.
Men vi lever i expansionernas tidevarv. Och jag har ett tvångsmässigt behov att förvara alla expansioner i huvudspelets låda (eller i en expansionslåda om det passar bättre). Jag vill inte behöva kånka på tre-fyra lådor för att ha alla spelmöjligheter om jag tar med mig ett spel någonstans, framförallt inte om jag då bara behöver bära en massa luft.
Vad spelar det för roll att du har fått med en separat förpackning för alla komponenter…
…när du några få expansioner senare har en låda som ser ut såhär.
För jag är lite gammalmodig när det gäller hur allt ska förvaras. Jag har kört uteslutande med knarkpåsar. Knarkpåsar är perfekta när vissa komponenter alltid är en grupp som hålls isär från andra. T.ex. en spelaruppsättning. Men det har sina nackdelar. Om objekten i fråga som behöver vara sorterade mer är av karaktären bank som i olika spelomgångar används olika mycket är det ett väldigt massa hällande och ösande tillbaka i påsar vid spelets start och slut. Lösningen på det problemet är enkel, och jag vet att jag är hjälplöst efter majoriteten av er där ute som också gillar ordning och reda i spellådorna. För dem som inte redan har gissat det är det förvarings– och sortimentlådor jag pratar om.
Alchemists var spelet som fick mig att släppa in lådorna i lådorna.
Jag håller sakta men säkert på att introducera dem i min spelsamling. Problemet är att min optimeringshungrande hjärna måste hitta rätt storlek på sortimentask till spelets behov. Och när kan jag vara säker på att det inte kommer någon mer expansion som fördärvar mitt nya system?
