Månad: november 2015

Världsfrånvänd gemenskap
Det bästa just nu med den analoga spelvärlden är enligt mig det som alltid varit bäst; den gemensamma problemlösningen i en annan värld. Alltså, att kunna sätta sig och mäta sina mentala krafter med och mot varandra samtidigt som ni tillsammans får leva er in i något annat än den grå vardagen. Vissa (framförallt i äldre generationer) lägger pussel eller löser korsord och sudoku. För mig känns det lite som samma grej, men utan den fantasieggande ramhandlingen. För när det är som bäst får du både glänsa med din mentala förmåga samtidigt som ni tillsammans får berätta er unika saga.
–KJ

Casual gäjmzing
Just nu bankar mitt hjärta extra hårt för sällskapet i “sällskapsspel”. Och med “sällskap” menar jag inte “spelgrupp”, det är alltid viktigt. Det jag pratar om är att sitta med en varm kopp what the fuck ever och prata om nånting annat what the fuck ever och bara spela ett spel för att det är nånting att sysselsätta fingrarna med. Inte sitta och stressa över att någon tar för lång tid på sig och vi kommer inte hinna spela klart för att det är en vardagkväll och herregud vi har bara kommit halvvägs. Skynda er! SKYNDA ER! SNART KAN VI INTE HA ROLIGT LÄNGRE! Nä, jag föredrar att coasta lite med Love Letter, dricka lite kaffe, snacka lite skit, förlora tre gånger i rad. What the fuck ever.
–Emil

Den man älskar…
Jag vet att jag inte är ensam. Spelkomponenter ska förvaras bakom säkerhetsklassade dörrar, i tre-fyra lager arkivvänligt plast och endast hanteras med silkesvantar. En spelkväll med chips och läsk på bordet är ett recept för katastrof, och allra helst låter vi inte ens vännerna röra vid spelkomponenterna själva när vi spelar.
Så kommer det spel som Pandemic Legacy och säger åt mig, i första spelomgången, att riva sönder ett kort. Min hjärna är i chock, mitt hjärta vet inte om det är förälskat eller åkt på en stroke. Att som nitisk inplastare få ta sig an ett spel så fysiskt, så handgripligt, är lite av en uppenbarelse för mig. Aldrig förr har ett spel känts så “vårat” som när vi utrotat en sjukdom och fått döpa den – med bläckpenna på spelbrädet.
–Peder

Mörker
Jag hör dig. Mörker är för det mesta riktigt skitdåligt. Det gör oss tröttare, bjuder på kallare klimat, och skrämmer vetten ur de flesta. Framförallt så är det kolossalt svårt att se något i huvud taget.

…MEN det gör också att vi tänder ljus, flyttar oss närmare varandra, och framförallt så framstår din inbjudan till en brädspelskväll runt ett bord av mänsklig värme som kanske lite mer lockande? Och icke att förglömma så står dessutom det ödesmättade mörkret utanför fönstret för en rejält stämningsfull kuliss. Så ja, mörkret är bland det bästa just nu för brädspelandet. Gärna i kombination med T.I.M.E Stories, Fury of Dracula eller Pandemic Legacy… och uppsluppen förstörelse av spelkomponenter. Men det vet ni förstås redan vid det här laget.

–Tobias

Full disclosure: Vi hittade en flaska rom. Den låg bland ölen och vinet. Sen började vi spela. Det här är cirka fyra minuter från den sessionen.

S: “Choose one: either deal 2 damage to each foe with even hp”, vad har du? Du har even, du har even och du har even.”

J: Even Steven. HAHA! För du heter Stefan.

E: Stefán. Even Stefán.

EB: Asså, was the fakken?

E: Stéfán!

EB: Jag har flyttat ner min. De andra har inte gjort det.

E: Vadå? Hur mycket?

S: Två?

E: Jag kan inte räkna till två…

J: Får alla två?

EB: Ja

E: 19? 18?

S: Du kan ju ge det till Cockatwiiiice.

E: Cockurutwicuru!

J: Ge det till tuppjäveln nu.

E: Nej!

EB: Cockatwiiice!

J: Den har ju två huvven.

EB: COCKATWIIIIIIIIIICE!

S: It is time for the Pimped Imps. Den här går då på alla istället för på ett target.

EB: Mööööööööåååååh!

S: Alltså istället för weakest eller stron…

EB: Jajaja vi fattar.

S: Tre tärningar.

EB: Tre tärningar?!

E: Alla? Asså alla. Asså allihop?

S: Ja.

E: Du med?

S: Precis.

E: Fan vad nice!

S: Eller nej, inte mig.

E: Jojojo!

EB: “All foes”

S: Foes.

J: Din idiot, vi har ju spelat i flera timmar.

S: 9… Det blir alltså tre damage och Keep.

EB: Näe!

J: Är du säker på det?

S: Zing!

E: Then it is time for this one… “[obegripligt] pact with the devil!” Add a die to all your power rolls this round.

S: Oj!

EB: Ah! “The player with the standee…” Nobody has the standee “If no living wizhard has the standee, all players take 4 damage”.

J: FOUR!?

S: All players? Du också?

EB: Öh… Åh, nej! Det tänkte jag inte på.

J: Men ku… Jag är ju nere på sju.

EB: Jag är också nere på sju.

J: Det är ju för fan helt sinnessjukt. Någon har fuskat.

EB: Jag är inte klar. “Your strongest foe”, vem är strongest?

J: Det är absolut inte jag.

S: Det är jag.

E: Nice!

EB: Då ska jag slå två tärningar för dig din lilla… Kung Fu fighting…

S: You messin with the Fu Kin?

EB: Eh, ja.

S: OG!

EB: Två… Två damage.

E: Det är ju ingenting!

S: Nä.

EB: Júlia

S: Júlia!

J: Japp, då ska jag först lägga mitt det här kortet. Det här säger att jag “when you resolve your frist schpell next game add the top card of the main deck to yours schpell.” Det var mitt sånt där död. Dödskort. Nice, en Bob.

E: Nä, jag vill inte alls ha fyra. Jag discardar. Får jag göra det?

EB: Ehm… Nope.

E: Vadå “Nope?”

J: “Slimerollers…”

S: Lagt kort ligger.

E: Asch! Vadå “lagt kort ligger”?

J: Lyssna nu!

EB: Du kan ju inte ändra dig nu.

J: Vad håller du på med?!

E: Vadå “ändra mig”?

EB: Det har ju gått till nästa person du kan ju inte bara “mjåhå mjag ändrar mjij”.

J: Ska du ge det till tuppjäveln nu? Det är ju förschent.

EB: Nä, men han kan ju inte ändra sig.

J: “Slimerollers…”

E: VADÅ! VILKET?

J: “…attackalanche…”

EB: Hallå! Nu har han ju inte… Nu har han ju bara…

J: “… wild magic…” 

EB: … gett sig fyra liv.

S: Nej, nej, nej det har han inte.

J: Åååååh.

EB: Nä, okej.

J: Nuharjagnuärdeminukörjagom! Det är ingen som för ingen lyssna.

E: Nä. Det är för att Emma pratar hela tiden.

EB: Va!?

J: Hör ni, lyschnar ni nu?

S: Huh? Ja!

J: “Slimerollers ahahattackhahalanche… wildcahahahard” …”BOB”

EB: Bob?

S: Bob.

E: Huh?

J: Jag fick ju den av det där.

E: Jaha. “Wildcard Bob”

S: Men Wildcard kan du ju ta bort.

E: Vänta vad fick du av vad? Jag fattar inte.

J: Nä, men du behöver inte förstå allt hela tiden.

S: Dead wizuurrd.

J: Åh, en till Bob! Double Bob!

EB: En till?

J: Twice Bawb! Han ser skön ut. Han är säkert jättejobbig.

E: Du måste ju läsa den igen då.

J: “Slimerollers attackalanche Bob Bob”

E: Vad hette den på Rayman? Som gick som den där låten i Kill Bill. Gobble gobble?

J: Eh, nä.

S: Glu glu.

E: Glu glu?

EB: Glu glu, glu glu glu, glu glu, glu glu glu.

E: Bob bob, bob bob bob, bob bob, bob bob bob.

S: Bob bob, bob bob bob, bob bob, bob bob bob.

J: Jamen slimerollers i alla fall…

EB: Bob bob, bob bob bob…

S: Bob bob, bob bob bob…

J: Meh…

E: Bob bob, bob bob bob

J: Umf…

EB: Bob bob, bob bob bob

J: …Bob bob, bob bob bob

Alla: BOB BOB, BOB BOB BOB, BOB BOB, BOB BOB BOB. BOB BOB, BOB BOB. BOB BOB, BOB BOB BOB.