Månad: december 2015

Katt(er) och råtta-spel
Jag har alltid vurmat starkt för Overlord-spel à la Descent. Dvs en underbart mysig variant av taktiskt light-rollspel i brädspelstappning. Att grotta ner sig i en kampanj under behärskade former (läs; 2 timmars-äventyr utan karaktärsskapande, A4:or med krumeluriga blyerssiffror, egen fantasi och improvisationsteater) med dedikerade spelare är för mig fullkomligt underbart! Problemet många har med dessa spel är dock att de ibland upplevs som ytterst orättvisa och obalanserade. I den skönt kittlande Overlord-capen så är det väldigt lätt hänt att strunta i minsta tillstymmelse till spelledare-ansvar och bara skrockandes köra över spelarna utan pardon, som dessutom som körsbären på gräddtårtorna i ansiktena så klart rullar X i vartenda strid = not so super fun.

Well, i katt och råtta-spelen har bordet med de vassa kanterna vänts! I spel som Fury of Dracula eller Letters from Whitechapel är det spelarna som håller i högaffeln och drar runt likt den mest kallhamrade Bloodborne-pöbeln, enbart för att röka ut en stackars ängslig Greve i ständig flykt för att placera en träpåle i hjärtat.

Underbart förstås, inte minst för Greven faktiskt, som inte behöver ha minsta gnutta dåligt samvete för att gå ALL IN och hålla tillbaka styggheterna. Eller hur Per?
–Tobias

Legendary Encounters: Alien
Fuck Star Wars, man. Fuck. Star Wars. Bäst i rymden just nu är Legendary Encounters: Alien. Tematiskt perfekt för att mysrysa med familjen nu under juletid.

24:e
Kryp ihop och försök spela er igenom första filmen utan att chestbursta med glöggen i ena handen och grötsleven i den andra.

25:e
Ligg utslagna i vardagsrummet, käka rester och spela er igenom andra filmen medan ni desperat försöker hålla eventuella besökare ute.

26:e
Tredje dagen tillsammans med familjen borde crankat upp paranoiavredet till max. Släng in en förrädare i mixen och spela igenom film nummer tre.

27:e
Nu var det slut. Promise. Inga fler filmer. De där korten fungerar bara som ballast. Kolla inte på dem. KOLLA INTE PÅ DEM!
–Emil

Historiens vindslag
Wolf Hall av Hilary Mantel är en av de bättre böckerna jag läst de senaste åren. Englands hov, politiska spel och sluga intriger på 1500-talet är inte teman jag någonsin trodde att jag skulle gå igång på, men nu kan jag inte vänta tills lunchen kommer och jag får ignorera mina kollegor och istället äta min mat med Thomas Cromwell.

Boken, eller om det är att jag (inte helt) sakta men säkert närmar mig medelåldern, har återväckt något slags historieintresse i diverse former. Så med månader av nästan total brist på brädspelande och med en drygt två veckor lång julsemester runt hörnet så kan jag knappt vänta att få komma hem från julfirande med familjen och spendera timmar tillsammans med Duong Van Minh (Fire in the Lake) eller Tokugawa Ieyasu (Sekigahara).
–Peder

Bygge
Jag har nämnt det förr och gör det nu igen. Byggandet är för mig bland det bästa med brädspel. Både sammanfogandet av komponenter till vägar, städer och rymdskepp, men också historiebyggandet i ett episkt äventyr.

Vem som “vinner” spelar mindre roll, det viktiga är skapandet. Ber reglerna en att lura ut ett gäng ingrediensers verksamma delar är det det viktiga. Är uppdraget att smuggla en skeppslast från ett solsystem till ett annat så spelar det inte så stor roll hur andra lyckas.

Mitt tips är att låta friden råda – bygg något tillsammans i jul och känn er alla som vinnare!
–KJ

Jag har inte prototypat den här idén en millimeter, men jag vill ändå testa konceptet på er.

Det rör sig om ett snabbspelat kortspel för tre till tolv spelare (typ). Alla spelare tilldelas (slumpvis) en prins eller prinsessa ur tronföljden i en kunglig familj. Den regerande kungen är döende och om lika många spelomgångar som det är spelare kommer kungen (spoiler) dö. Den som då är högst upp i tronföljden får jobbet och har vunnit spelet.

Spelets valuta är makt. Beroende på hur högt upp i tronföljden spelaren står under spelet, desto mer makt har den. Varje runda fylls maktförråden på. Alla får t.ex. fem maktpoäng, medan kronprins/prinsessa får en bonus på tio, den på plats två får fem extra, den på plats tre får fyra och så vidare. Denna makt används för att köpa kort med olika förmågor och för att utföra sagda kort. Alla spelare börjar med en hand med kort dragna från valfri hög som spelaren har tillgång till. För ja, det finns olika högar och alla har inte tillträde överallt.

Min grundtanke är tre nivåer med kort som kan användas på olika sätt

• Den första är kort från överklassen. Det kan vara t.ex. diplomatiska kontakter med andra kungahus, en kompetent livvakt och att vara polare med Påven, Polischefen eller Överbefälhavaren i armén. Till dessa kort har bara den övre halvan av tronföljden tillgång.
• Den andra är kort från det mer “normala” livet. Det kan vara t.ex. handelsavtal, ha en halvkass livvakt och att vara polare med nattklubbsägare, företagsledare eller journalister för skvallerpressen. Till dessa kort har alla tillgång.
• Den tredje är kort från samhällets undersida. Det kan vara t.ex. lönnmord, förfalskningar och att vara polare med maffiosos, smugglare eller korrumperade advokater. Till dessa kort har bara den undre halvan av tronföljden tillgång.

För ju närmare kronan du befinner dig, desto mer måste du hålla dig i skinnet. Men längre ner kan du hitta på mer raffinerade sattyg. Kanske försöker du få din broder mördad eller din syster förklarad som oäkting? De framför dig i ledet måste bort om du ska ha en chans. Och hur länge vågar du låta dina småsyskon springa fria?

Men du kanske inte har makt eller möjlighet att utföra det du vill själv. Spelare kan inte gå ihop och göra saker tillsammans, men du kan när som helst ge av din makt till en annan spelare. Om du litar på dem. Ja, den delen av systemet är inspirerat av Spartacus.

Du kan mörda dig upp i hierarkin från den mörka sidan, men blir kanske ett allt för tydligt hot för alla andra spelare? Och om du kommer för högt upp i ledet hamna du kanske på den ljusa sidan och får slut på vapen de trubbiga vapen du hittills använt dig av. Samtidigt kan du inte vänta för länge med att slå till, när tiden är ute och någon är krönt kommer de kvarvarande syskonen med stor sannolikhet deporteras någonstans långt borta där de inte kan göra skada.

“Det här låter som spelareliminering,” säger kanske du, “är inte det väldigt olikt dig?”
Jo, det stämmer. Men samtidigt inte. För även i döden finns makt. Alla eliminerade spelare får varje tur ett i makt. De kan inte använda makten själva, men de kan ge det till valfri spelare. Kanske är de droppen som får bägaren med gift att rinna över. Ja, grundinspirationen kommer helt klart från de stridande prinsarna i Stardust.

Det ska vara kul att sitta kvar vid bordet och se hur matchen går.

Jag vet att det är allt för tidigt i processen att be om feedback, men jag kunde inte låta bli. Är det ett redan existerande spel jag drömt ihop, eller finns det något nyskapande med konceptet?